Előd
7 °C
16 °C

Vi besökte svenska no go-zoner och jag blev överraskad av det jag såg.

2016.12.01. 12:28

Tur att Habony Árpád (The secret spin doctor of Viktor Orban who is responsible for the anti immigration campaign of the Hungarian govt.)  inte var med när jag satte foten på ett torg i en stadsdel någonstans i utkanterna av Stockholm. Jag blev så överraskad att jag inte hade haft något att säga till honom. Jag har varit i norra Afrika och i arabiska länder tidigare men har aldrig sett något liknande.

Det var mycket folk, men ingen blek, ljushårig människa syntes till. (här kommer en beskrivning av hans intryck) családok vonultak a metróból a bevásárlóközpontba, kendős nők tolták a babakocsit és terelték a gyerekeket. A zöldséges stand előtt világosabb fekete, talán szomáliai férfiak csoportja diskurált. Sötétebb bőrű szubszaharai srácok kártyáztak egy kebabos utcai asztalánál.

q2000
Fotó: Földes András

Jag gick omkring i en timme och var väldigt förvirrad. Jag befann mig i en värld som inte existerar. Även i Afrika och i Asien kunde man se några vita ansikten i folkmängden. Det gjorde inte saken lättare att människor från hela världens länder var blandade.

Kan det vara så att den ungerska regeringens propaganda om no go-zoner, dit en vit männsika inte vågar gå, är sann? Här började situationen bli ännu mer komplicerad.

Den ljushåriga minoriteten

Det som säger emot den farliga no go-zon-teorin är att jag faktiskt inte såg några brottslingar som skulle kunna hota fredliga människor. Jag märkte inga brända bilar, sophögar eller förfallna hus. Rinkeby var lika välordnat som Vasaparken, dock istället för att vara lyxigt och trendigt var allt här funktionellt.

Stämningen var dock mer tråkig än trevlig, något som skulle kunna förklaras av att dessa kvarter, där många invandrare bor, blev byggda på 60 och 70-talet för att ge billiga, men inte anspråkslösa, lägenheter till nyinflyttade svenska familjer (det var under baby boom-perioden) och gästarbetare från olika länder.

Brottslingar och offer

Jag träffade en blond kvinna i medelåldern och började prata med henne: „ Situationen blir bara sämre och sämre”, berättade damen när jag frågade om säkerheten i stadsdelen. Kvinnan hade bott där i tjugo år och tycker att kvarteret hade blivit mycket sämre sedan hon flyttade dit, särskilt på senare år. Även barn till greker och turkar som flyttade in på 70-80 talet flyttar därifrån, de orkar inte längre. Det framgår att invandrarsamhället verkar vara enigt endast sett utifrån.

På min fråga om också svenskar flyttade därifrån undrade hon om jag såg till en enda svensk? En skulle kunna tro att hon var invandrarfientlig, men även då uttryckte hon sig mycket mindre aggressivt än hur vi gör i Ungern.

Och då vi fortsatte prata visade det sig att hennes inställning och ordval tydde på att hon försökte vara politisk korrekt. Hon erkände att hela situationen var politikernas fel. Dessa människor har inga jobb. Arbetslösheten i Sverige är 8% men här uppgick den till 40%. De vill jobba, men det finns inte arbete, ansåg damen.

Den sista svenska invånaren i Rinkeby tycker att invandrare som bor i dessa stadsdelar har blivit isolerade från resten av svenska samhället.

Det är inte bra att de inte blandas med majoriteten.

Hon skulle också flytta därifrån om hon hade barn. Jag undrade i fall hon inte var rädd, om hon hade haft några dåliga erfarenheter? Hon svarade att hon inte hade haft några problem själv men att hon hade hört rykten om det. Hon menade inte att det var dagliga attacker mot invånare men att man blir försiktig om man hör saker.

Helhetsbilden är inte alls sjävklar. En ungersk man som bor vid gränsen av en så kallad no go-zon säger att hans dotter cyklar själv till skolan. Han menar också att Gottsunda som finns med på listan på de 15 mest farliga (no go) zonerna är ett helt normalt höghuskvarter.

Vad betyder no go-zon?

Det blir mer och mer tydligt att no go-zon-uttrycket som initierades av Habony Árpád inte betyder områden där det är livsfarligt att befinna sig, utan snarare färgrika och mångkulturella stadsdelar.

Svenskarna delar inte den nästan rasistiska synen som ungerska affischer kommunicerar, men de tycker också att det är konstigt med kvinnor i burka, att bara män sitter på caféhus och att det är fler barn som spelar krikett på skolrasterna än fotboll.

Segregationen har inget att göra med den nuvarande flyktingkrisen. Processen började för flera årtionden sedan då fler och fler gästarbetare flyttade in och fler och fler rika svenskar vandrade ut. Ju fler invandrare som började bo i samma kvarter, desto mindre viktigt blev det att prata svenska. De klarade sig bra på sina modersmål i affären, hos frisörskan osv. Avståndet mellan dem och det svenska samhället blev större och större. Det utformades ett parallellt samhälle som ju hade vissa fördelar, till exempel att olika typer av restauranger öppnades, men det hjälpte inte på arbetsmarknaden.

Segregationen berodde inte bara på invandrare. Enligt svenska polisens statistik förekommer fler och fler rasistiska brott, vilket inte gör det lättare för invandrare att anpassa sig.

Efter en hel dag i en så kallad no go-zon var jag övertygad om en enda sak. Att jag inte hade en aning om vad no go-zon betyder. „Det här är ingen fråga som handlar om brott eller kultur utan det handlar mer om social integration” svarade en svensk journalist, men inte blev jag klokare av det.